Vad ska man kalla det? En kärleksförklaring till familjen, ett äventyr eller endast en fortsättning på en prickig historia! I vår familj finns det tre hundar, en dalmatin på 14 år, en weimaran på 2 1/2 år och en blandning mellan border/karelsk björnhund och Munsterländer på sju månader.

För att göra historien kort... när dalmatinen var ca fyra år hittade hon på mycket hyss! En sak av allt hon gjort var att leta efter döda grisar i gödselstacken hos grannen, man skulle väl kunna säga att redan på den tiden hade man inte den sortens humor.

Åren gick och vår kära Quella har blivit äldre men hittar fortfarande på en del hyss, om hon inte får få på minst en promenad var dag (vi bor på en gård, så det är ingen brist på att få vara ute)!...

Weimaranen har alltid skött sig, visst någon kråka och skata har kommit ivägen men annars har det varit lungt. Agilityn har aktiverat henne bra! Däremot den busiga unghunden Ragge hittar på rätt mycket, men är världens goaste hund som vet att matte smälter när han ser på "henne" med sina mörkbruna ögon!!!

MEN, idag var hon inte så road och lättflörtad. Humorn försvinner rätt snabbt när man kommer in i huset och grisdoften slår på lika hårt som ett baseboll trä hade gjort! Den yngre generationen av hundar hade varit på besök hos grannen som föder upp grisar.

Det var inte så att de bara nosade runt, NÄ de hade BADAT i grisgödsel för att sen glatt springa hem de 400 meterna över åkern. Så kvällen har blivit en tvättarkväll och en ny parfym har intagit huset...

Den som vet hur grisgödsel luktar kan säkert leva sig in i situationen